xvx

#73

2011-09-15T21:19:00.001+02:00

Någon protesterade i hushållet #tantnästet inatt, jag slapp tydligen undan med blotta förskräckelsen men värre var det för Hanna. Sanering har pågått hela dagen och när jag kom hem fanns knappt ett spår av nattens illdåd utfört av Laban.

Konstigt hur det bli när man blir med hus, för det har jag också blivit med i pausen som rådde till akt två. Ett radhus till råga på allt. Med trägård där jag odlar potatis och där det växer en massa smultron, rabarber, äpplen, björnbär, citronmeliss och mynta. Sämre kan man få det ordnat för sig. Hade någon sagt till mig att jag om ett drygt halvår kommer bo i radhus hade jag antagligen skrattat högt och sagt att jag kommer nog bo kvar hemma ett tag till, jag såg verkligen ingen väg ut där ett tag.

Livet blir inrutat och ganska tryggt, även fast det är mycket att göra och jag inte känner att jag kan lägga ner all tid som jag kanske skulle vilja här hemma. Det blir lite lätt så i perioder när man kliver upp vid 05 och kommer hem runt 18, dryga 12 timmar av jobb och pendling äter bra av dagens ljusa timmar. Men jag gillar det jag gör så då går det ingen nöd på mig där i alla fall.

#72

2011-09-15T06:20:00.000+02:00

Hej,

Här var det längesedan någon fick något gjort. Jag vet inte om detta är början på en ny period av skrivande eller baranågot jag gör för att fördriva lite tid innan min buss till stationen och tåget mot jobbet går. Mycket av det jag läste på den riktigt risiga och oinspirerade landningssidan här är verkligen gammalt, strax över halvåret.

Jag skulle kunna skriva om det som hänt sen dess. Vinylerna jag köpt, cykelloppen jag cyklat, brutit och arrangerat. Om hur det är att vara sambo och känna sig älskad. Om hur svårt det är att få ihop allt och hålla ihop alla.

Men just nu vet jag inte om det blir något av ovanstående. Vi får se om jag känner för det helt enkelt.

Boungiorno!

2011-02-14T17:35:00.000+01:00

Gjord av yours truly Patch – Finagrejer

#70 – Orken, latheten och stressen.

2010-12-26T23:26:00.000+01:00

Så var det jul igen. Ett år har förflutit sen sist och i år blev det något annorlunda. Inget besök på vissa orter som man brukar besöka. Mer jobb än vanligt. En del i det där som brukar betyda att man börjar bli vuxen. Loven och ledigheten blir kortare och kortare.

Efter nyåret har jag tänkt att försöka underhålla den här lilla avkroken på det stora vida www. Önskar att jag orkade och faktiskt höll efter den här sidan av mig/sidan mer regelbundet, får väl knyta ett snöre kring fingret och lova mig själv för ungefär 24 gången att bli bättre på det här. För en gång i tiden, tro det eller ej så skrev jag ganska så regelbundet här. Lusten skall ju helst falla på, annars blir det inget bra av det hela. Jag märker att när jag försöker stressa och pressa fram något textartat så blir det mest ångest och oro över min prestation av det hela. Inget jag mår direkt bra av.

Men en nyår i Stockholm kan väl bjuda på något bloggbart kan jag tro.

#69 – sXe got my back.

2010-11-24T22:43:00.001+01:00

Nämen vad har vi här? En ny singel med Casey Jones, det var banne mig på tiden det!

Länk.

#68 – Roller race

2010-11-16T13:04:00.000+01:00

UN GIRO DI SPORCO SUD - Gara a Rotelle from Fina Grejer on Vimeo.
Music - Cyclical Cyclical by Pictureplane
Roller races at the Giro premiere

Mycket starka ben och kämpar anda, jag vinner i första klippet sen besegras jag av min överman Philip som tar hem hela rasket! Bra av Patch att filma det hele.

#67 – Den 24:e april.

2010-11-14T22:15:00.001+01:00

Det var en grym vårdag, det var också min inkörsport till tyngre missbruk. Missbruk som Retaarder, Svarta Katter och Förödelser i Frösakull. Un Giro Di Sporco Sud lade grunden som jag sedmera byggt mitt numer allt större cykelintresse på. Inte trodde jag att jag vid sensommarens slut skulle sitta och bita på naglarna och följa Tour de France eller cykla otaliga mil och få en stilig cykelbränna och raka benen. Sen att jag i vår ska cykla runt en stor vattenpöl vid namn Vättern på 10 timmar har jag Girot, Pista Malmø och mina fantastiska vänner där att tacka!

Igår var det premiärvisning av Un Giro Di Sporco Sud – The Film på Välfärden kök & kafé i Malmö, det var glad stämning, det var återseenden och jag återupplevde den där fantastiska känslan av att svettas och njuta av att plåga sig själv i en cykelsadel en hel dag tillsammans med 90 likasinnade. Jag vill göra om det genast! Det bjöds på Roller Race av di kunniga västsvenska roller race-teknikerna från KCR och jag lyckades klippa till mig en delad 3:e plats till stor förvåning och glädje, finast var ändå att bli kränkt av Philip ur Pista Malmø som sen vann finalen storstilat och försvarade vår heder!

Nu får ni titta på en fin film istället för att läsa mer:

Un Giro di Sporco Sud - The Film from Martin Lang on Vimeo.

P.S Dan fixade också att cykla uppför Hallandsåsen!

#66 – DIY

2010-11-11T11:34:00.003+01:00

Igår var jag bra duktig! Första egenbygget också och ventilen och allt sitter på rätt plats. Måste säga att jag är lite stolt över mig själv.

#65

2010-11-09T17:16:00.000+01:00

Dagens soundtrack så det stänker om det. Är så glad att dom är tillbaks i gammal god sättning med CosM.I.C igen. Sen håller dom grymt hög klass precis som vanligt och alltid.

#64

2010-11-08T21:50:00.001+01:00

Det ekar tomt i denna avlägsna del av internets. Som vanligt med andra ord, känns som jag släppt både bloggande och facebook rätt hårt sen twitter stal mitt internethjärta. Fast idag har jag faktiskt lovat Gustav bot och bättring! Ska se till att koma loss med det där mixtapet som i princip är helt klart, sen faktiskt börja släppa dom olagligen och mer regelbundet.

Har spenderat helgen i Göteborg med att träffa efterlängtade vänner som Patch, Dan och KCR-gänget. Det cyklades Svart Katt och jag spökade ut mig och svettades ensam i Göteborgsnatten. Det var slitigt som fan men helt klart en grym upplevelse och min första "katt", fler kommer det definitivt bli och då med lite bättre kräm i benen och kanske någon att köra ihop med. Tanken var att jag och Patch skulle cyklat ihop men eftersom vi fick olika manifest så sprack den idén. Bättre lycka nästa gång!

Fick den stora turen att spendera nätter, dagar och morgnar hemma hos Elin och Gustav, mysigare lägenhet, vackrare utsikt och sötare kolsvart katt får man leta efter. Bara det att jag idag fått åka båt över Göta Älv i solsken med High on fire i öronen känns som en oerhörd lyx. Att titta på film ihop och sitta i rad i soffan och skrika rakt ut på tv:n i skämsvrål och ångestvred under både Ensam mamma söker, Beck och Scott Pilgrim vs. the world som faktiskt är riktigt underhållande kändes fint. Även att jag och Gustav fått stilla sötsuget och hytta arg med näven, en ytterst underskattad gest, åt Cleottas tramsiga Good-choklad. Som har den mest idiotiska "rut-uppdelningen" någonsin. Ah den lilla vardagsilkan över dåligt formgiven mat/ting. Jag avundas de två turtur-duvorna lite lätt då jag längtar så till jag får skaffa mig ett eget liv och ett hem som känns mer som ett hem än de mina 22kvm jag bor på idag, bara att få sitta vid ett köksbord stort för 6 personer med 2 morgontidningar är en oerhörd lyx i mina ögon.

Helgen har varit fin, jag önskar bara att jag gjort en sak ogjord. Att avslöja att det var obligatorisk corpse paint udner Svart Katt för Gustav så jag kunde kommit hem och skrämt honom genom att kliva in genom dörren klockan 4 en lördagnatt och se ut såhär:

Just det. Klippte lite Sapim Laser ekrar till mina finhjul också så nu jävlar ska det bli fin-hjulsbygge av!

#63

2010-10-21T18:53:00.000+02:00

En formgivares våtaste dröm, notera det grymt snygga exemplet i meta-printscreenen:

#62

2010-10-18T17:40:00.001+02:00

Crime City Hardcore PMA. Det är jag allt jag har att säga. Det är så hårt, snabbt, argt och alldeles fruktansvärt underbart. Jag kommer leva på den här skivan hela hösten. Sen att Converge kom samma dag är bara en helt underbar bonus. När jag spelat Gatan Kallar till döddagar ikväll ska jag vända runt alla 3 albumen.

Tack

P.S Älskar den feltryckta sleeven med fel låtordning och lite småmissar här och var på Gatan Kallar. Är det det sista screen-tryckta limited exet så är det. D.S

#61 – Ack Värmeland du sköna

2010-10-10T16:45:00.000+02:00

Dagens finaste utsikt.

Dagens bästa vän.

#60

2010-10-10T00:00:00.000+02:00

Det är jobbigt när en massa gamla spöken från svunna dagar, år och människor gör sig påminda helt utan förvarning. Känslan av att all luft tar slut och att väggarna rusar mot en medan mörkret inom mig bara växer. Trodde jag skulle få vara utan den känslan länge, ikväll gjorde den sig påmind igen.

Jag hade åtminstone vett nog att ventilera och prata om det med rätt person. Det har jag inte alltid gjort innan, därför känns det fruktansvärt mycket bättre nu. Lite oförskämt bra kanske, fast så ska man såklart inte tänka. Att man mår bättre än man förtjänar, jag förtjänar att må det bästa jag bara kan. Jag har ingen som helst anledning att göra något annat.

Därför tänker jag må riktigt jävla bra resten av kvällen.

#59

2010-09-29T23:04:00.000+02:00

Idag läste jag något lika märkligt som skrämmande. Katarina Wennstam en respekterad och, av mig och många andra, högt ansedd journalist publicerade en debattartikel. Som författare till två extremt viktiga böcker: Flickan och skulden och uppföljaren En riktig våldtäktsman har hon gjort ett stort avtryck hos mig och jag tycker att dom båda böckerna skulle vara obligatorisk läsning för alla Sveriges högstadieelever. Det som skrevs gjorde mig både arg, ledsen och förvånad. I sin debattartikel behandlar hon det nyligen avslutade fallet om grov misshandel/frivilligt BDSM-sex, eller fallet om sextortyr som man valt att kalla det i många mediakanaler, i Malmö tingsrätt.

Jag undrar om hon ens läst domen eller har den minsta insikt och förståelse för fallet, jag har personligen inte läst domen/utlåtandet men lyssnat noga och med ett öppet och kritiskt sinne för att ha ett hum om vad processen handlar om. Wennstam verkar veta något som ingen av de inblandade vet. Eller så är det hon som i klarhet ser det som alla andra förbiser..

Den 16 år gamla flickan som i detta fallet var målsägande har enligt Wennstam blivit övertalad och nästan tvingad att att vara mannens sexslav, tvingad att skriva på ett kontrakt (som när rapporteringen kring fallet började rapporterades som flickans egen idé) och utsatt för utdragen sextortyr. Allt mot hennes vilja och med personskador som följd, det är i alla fall den ton som Wennstam sätter på artikeln. Som om inte det räcker är mannen också "uppenbart störd".
Wennstam tillskriver med den meningen alla de hundratals BDSM utövare som finns i Sverige med en så fruktansvärt och totalt avvikande sexualitet att dom automatiskt blir störda människor. Människor som inte kan skilja på rätt och fel eller ja och nej. Vad hon totalt verkar missa är att det existerar något som kallas för BDSM och de regler som finns där. För avviker man till denna milda grad från normen så är man med största säkerhet inte en sund människa, en väldigt vidsynt och tolerant inställning till andra människor måste jag säga. En journalist/författare jag hade stor respekt för innan sköt precis av sig ena benet med ett avsågat hagelgevär.. Sen går det rejält utför.

Det pratas om likheten med fallet "Stureplansprofilerna", där åtalet var gällande en regelrätt våldtäkt där tjejen blivit utsatt för hårdhänt sex av två personer hon följt med hem av fri vilja men som utvecklades till något som hon ville sätta stopp för men ignorerades av. Där hade hon tydligt uttryckt sin åsikt, ringt SOS och larmat om en våldtäkt direkt efteråt. Wennstam likställer en prövning om misshandel för våldtäkt för att liknande delar våld utövas. Det känns ju fräscht. Eller är det kanske BDSM som företeelse som är våldtäkt? Det är så knasigt och vansinnigt underbyggt att jag inte ens vet hur jag ska försöka bemöta det.

Det känns verkligen som att det bor en stor ovilja i Wennstam att förstå BDSM som företeelse/subkultur eller att det i vart fall hänger ett par rejäla skygglappar som täcker allt precis utom den lagom breda mittfåran i sänghalmen framför hennes ögon.

Jag skulle kunna fortsätta i en halv evighet med att man självklart ska vara kritisk till att flickan som tidigare uppvisat självskadebeteende utsätter sig för detta frivilligt, hon har aktivt sökt sig till mannen men med vilka motiv? En 16 åring kanske inte alltid är helt på det klara med konsekvenserna av sitt handlande. Men gör henne då inte till offer i en text utan försök istället förstå hennes underliggande intentioner. Precis om en vän till mig säger är hon i Wennstams ögon inte långt bort från att tillskrivas alla egenskaper av en Förbrukad Kvinna. Man ska också tänka på att ett självskadebeteende är något man kan lära sig att dölja väldigt effektivt och kan inte heller tillskriva ansvaret att mannen skulle ha upptäckt det och stoppat det hela. Man visar det man vill visa, resten är väldigt svårt att upptäcka. Fallet är såklart komplext men det är Wennstams jämförelse och likställande av det frivilliga sexet här kontra det ofrivilliga i "Stureplansmålet" som får mig att vilja skrika högt och slita hår.

Det finns fler än jag som reagerat, och framförallt reagerat bättre i skrift. Det känns att det var längesen jag försökte skriva något av den här kalibern, jag får fortsätta harva och jag tror att jag i alla fall fått lite saker sagt. Här är ett par andra personer som fått mer än "lite sagt": Katarina Wennstams förlorade heder och Gustav.

#58

2010-09-28T19:01:00.000+02:00

En sak som jag verkligen uppskattar det är den första gången man plockar fram en vinyl som man antingen precis fått eller inte spelat tidigare. Skivan har man i varje fall hört innan just denna stund, på Myspace, Spotify eller så har man tankat ner den så referenser saknar man inte. Man vet vilka låtar som fyller den och vad man har att vänta sig, men ändå inte. Så lägger man ner den fina plasten på filtmattan och knäpper lite på några knappar, vrider lite på några vred och flyttar armen till skivans start.

Sekunderna in i första låten när man slås av hur fruktansvärt mycket mer nyanser inspelningen får, alla små nya instrument och slingor som man upptäcker. Som att skivan, och bandet, växte bara för att skivan blev fysisk och stor. Den känslan är helt underbar och är en av de största anledningarna till varför jag övergivit cd-skivor och bara pysslar med vinyl.

#57

2010-09-24T13:30:00.000+02:00

Vad har hänt sen sist?

Jag har cyklat i skogen, blivit skitigare än någonsin innan, varit sjuk, blivit besviken över valresultat, glatts av valresultat, varit förbannat sjuk, hälsat på en fantastisk flickvän i hennes fina radhus och ett ton andra saker.

Jag är rätt dålig på att hålla det här stället uppdaterat, antagligen för att jag tycker mig ha andra bättre saker för mig. Som att springa runt i musikaffärer och jaga vinyler eller ligga i min säng i och titta på Hanna på skype. Eller något annat som i stunden verkar vara en bättre syssla. Jag blev hemskt sugen på att skriva en halv B-uppsats här efter valet om både det ena och det andra. Men det mesta är sagt redan. Det som jag vill ha sagt står redan skrivet av en god vän här.

Nu ska jag försöka sysselsätta mig med något annat än den här skärmen ett slag.

#56 – Je suis un Retaard

2010-09-09T21:33:00.002+02:00

Jag är ju trots allt cyklist, det kommer jag aldrig ifrån. Imorgon ska jag bli riktigt retaarderad för första gången, peppen är grymt hög! Fler bilder hittar man här, om man är nyfiken.

Sen är jag riktigt nöjd med dom här som jag prånglade ut åt Pista Malmø & mig idag, all with a little help from my friends Lukas & Patch.

#55

2010-09-08T10:42:00.000+02:00

Tomheten regererar denna bloggen just nu. Finner inget vettigt att skriva om, det skulle vara om valet och alla dess floskler som omringar det i sådana fall. Men det finns så många som briljerar ut mig på den punkten. Framförallt Gustav som alltid lyckas vara vass, kort och koncis.

Hatar att inte ha något att skriva om, eller att skriva om något som engagerar. Vare sig det är mig eller dom få människor som antingen RSS prenumerar eller surfar in här då och för att se om det händer något nytt. Som kanske inte bara berör cyklar.

Känner en press som är helt obefogad och självpålagd om att skapa någonting som faktiskt är värt att lägga 5 minuter på att läsa varje dag. Jag borde hitta något att skriva om dagligen bara för att komma igång igen, för det händer så ofta att jag bara öppnar bloggen i en flik börjar skriva på något meningslöst som jag raderar lika fort som jag skrev ihop texten, bara för att jag inte känner att det finns någon mening med det jag skriver. Jag undrar vad dom få männiksor som faktiskt läser den här bloggen vill att jag ska skriva mer om. Får så få kommentarer vilket i och för sig är förståeligt med tanke på hur glest det uppdateras här. Men skriv gärna en rad eller två och säg vad du tycker.

#54

2010-09-01T22:06:00.000+02:00

Idag så tog jag mig i kragen, har gått och sagt/twittrat om att cykla så länge att det nästan är löjligt nu. Visst jag pendlar totalt 4km fram och tillbaka från skolan varje dag men det kallar jag knappast cykling. Har länge haft planer på att cykla runt sjön Rottnen som ligger nästgårds så jag kollade lite väderutsikter igår och satte mig ner med google maps och klickade ut vad som verkade vara en vettig tur på drygt 5 mil.

Det här är inte originalkartan utan en lite efterbearbetad version då jag inte cyklade över Gettjärnsklätten på 23mm däck på dyblöta grusvägar, det kändes inte helt optimalt men lite grusväg blev det allt cyklat på i alla fall. Den första knappa milen är fin grusväg. Startade vid bokstaven E och tog mig nordväst mot Rottnen och fy vad jag saknat att bara få sätta mig i sadeln och trampa på och skölja rent huvudet och fokusera på tramptag och att andas vettigt istället.

Det känns lite menlöst att försöka återge turen i textform men vägen som går runt Rottnen är verkligen vacker, speciellt en dag som denna. Jag låter lite bilder få säga resten. Gillar man sifror kommer här ett par också: längd 50,7km, tid 1 timme & 50 minuter, snitthastighet 27,5km/h och en topphastighet på 55km/h.

Att få komma av en vacker kuperad grusväg och mötas av det här är inte fel.

Ja ni ser ju höjdprofilen på den där kullen..1305m.ö.h om jag inte minns fel heller, det får bli en annan dag!

Rottnens inlopp från norr.

Klassisk miljöbild.

Såhär såg det ut mesta delen av turen, vansinnigt vackert .

Klassiskt bra humör.

Obligatorisk ben bild på väldigt icke-landsvägsmässiga men starka ben, dvs. orakade.

#53

2010-08-29T18:37:00.000+02:00

Inställd cykeltur är kontentan av dagen. Tänkte bege mig ut och sträcka lite på benen när jag väl vaknat till och kört in min frukost i munnen, det såg så skönt ut där utanför fönstret. Med morgonsolen och den obefintliga trafiken. Sen öppnade sig sonika himlen och vi hade sol samt syndaflod samtidigt. Ungefär som större delen av den här veckan med andra ord.

Känner inte direkt att bli förkyld, kass, slita på knäna med kallt vatten och bli jävlig inför Ronde van Retaard den 11:e så jag stannade hemma. Tog en promenad i regnet istället. Nu tänker jag mest på mat igen trots att jag precis smällt i mig en halvliter smoothie. Får se vad mina kökskunskaper kan bjuda på.

#52

2010-08-27T16:00:00.000+02:00

Små ord, dom minsta. Det är dom som gör att jag går runt idag. Fast det varit en bra dag känner jag att jag inte räcker till, kreativt och på andra plan. Vill bara stänga in mig och låta mina armar få vandra runt henne. Få vara med henne och sova sådär djupt och lugnt jag bara gör med henne vid min sida. Är fortfarande helt vimmelkantig över att det kan hända igen, trodde det skulle ta lång tid efter förra gången.

Är man känslomänniska så är man, för kär det är jag. Det är nog finaste känslan av alla, när en person kan få en att bli så varm inombords att varenda hårstrå på mig kollektivt reser sig upp. Bara tanken på hennes armar runt mig, det lite luriga leendet med underläppen mot tänderna som bara hon har och hur hon kikar fram under det vackraste, största och mysigaste röda hår jag sett gör mig knäsvag på riktigt. Väldigt knäsvag.

Så nog är jag kär allt, med den vetskapen känns den här dagen ganska överkomlig ändå.

#51 – Liket lever

2010-08-18T23:26:00.000+02:00

Jo visst jag lever fortfarande, det är väl så lagom dags att sparka igång det här maskineriet igen. Ska bara hitta något trevligt att skriva om så det blir lite längd på inläggen också, notiser känns så meningslösa och tråkiga. En bra skiva, en fin film eller ett lyckligt ögonblick kan nog tänkas bli en bra start.

Tills dess får ni nöja er med lite sparsmakade bilder från min sommar, givetvis till stor del av cykelkaraktär:

#50

2010-06-29T18:13:00.000+02:00

Jag som skulle ta semester. Men sen backtrackade jag Kaliber på en promenad med hunden, då kan jag inte låta bli att uppmana dom få människor som faktiskt läser den här bloggen att lyssna på dessa två respektive program.

Det som upprör mest är responsen från SIS generaldirektör Ewa Persson Göransson på de fakta och förstahandsberättelser som programmet tar upp och också de vittnesmål från unga som suttit inspärrade är helt hårresande. Det får mig att bli så fruktansvärt arg och rädd. Det får mig att tappa tron på någon form av mänsklighet och medkänsla, detta är så långt ifrån vård man kan komma.

Om du vill och orkar borde du ta dig den sammanlagda timmen av din vardag som det faktiskt tar att lyssna på dessa två separata sändningar. Börja med och sluta med. Det som tas upp i båda programmen är fullkomligt rättsvidrigt och helt inhumant, även om det har lagstöd.

#49

2010-06-27T12:51:00.000+02:00

Nu är det sommar här på riktigt och jag känner inte det där suget efter att skriva om saker jag brinner för som jag brukar känna, det är inte det att jag helt sonika sluta tycka saker när solen skiner. Det är mer det att det här lilla kryp-inet blir lidande för alla mina andra intressen som inte innefattar att sitta inne vid vackert väder och skriva agiterande och stapplande om hur skevt vårt samhälle är eller hur kul jag har när jag cyklar.

Då är jag hellre ute och cyklar och träffar fina människor.

Så nu tar jag ledig lite ett tag, men återkomma det kommer jag definitivt göra. Med nya friska tag, tills dess får ni sova gott och ta hand om er, det tänker jag göra.

#48 - Förödelsen i Frösakull

2010-06-24T00:48:00.000+02:00

Det var en gång två städer. Dessa tvenne städer tävlade i mångt och mycket mot en stad som ligger på Sveriges baksida. Men så en dag beslutade sig dessa två städer för att göra något annorlunda ett slag, för se det rådde bröllopshysteri i det avlånga konungariket Sverige och det var något ingen av dessa två städer mäktade med. Det kom sig så att man istället för att tävla mot staden i öster beslöt sig för att inta varsin ringhörna och mötas på mitten för att avgöra vem som var den bästa. Städerna var Malmö och Göteborg. Och ett tu tre så var Förödelsen i Frösakull född:

Det är den lilla korta berättelsen om hur Förödelsen i Frösakull kom till världen. Pista Malmø mötte Komet Club Roleur, Ill Sporco mot Retaarderna, och vi skulle bägge cykla vardera 14 mil på lördagen med start klockan 0800. Jag med mitt något tvivelaktiga ursprung i den här bataljen tillhörde Pista Malmø. Jag raggade upp lite sent boende i Malmö på fredagskvällen så jag skulle slippa gå upp i arla gryningstimme och ta tåget från Helsingborg och istället få en behagligare transport ner till Värnhemstorget därifrån vi skulle sluta upp och starta. Bilen packades och vi kände lite på varandras nävar och diverse namn utbyttes för att underlätta för alla de 10 som skulle bli 8 till Frösakull, vi lämnade av två längs vägen som skulle till Lund respektive Landskrona. Jag, Jon, JP, Lukas, Dan, Patch, Martin, Stefan och ytterligare 3 stolta herrar som jag just nu inte minns namnet på samlades för att ge oss av.

Vi rullade efter att ha packar i ordning vår lilla "servicebil" ut ur Malmö och styrde styret mot Lund och nordligare breddgrader, vi pinnade på rätt bra och höll ett snitt på strax under 30km/h vilket vi kunde tacka den vänliga ryggvinden för, men också våra snabba, snygga och starka ben. Solen kysste våra anleten och lycrabeklädda kroppar, vi var ett med landsvägen och de 6 första milen tillrättalades med stor bravur på strax under 2 timmar med en litet vätskestopp efter 4 mil. Snacket i klungan gick om hur lätta och starka alla kände sig. Det är få gånger som jag känt mig så brutalt fräsch och stark efter att ha cyklat 6 mil det måste jag medge. Det tog inte emot och jag kunde hålla på i evigheter, där har vi den definitiva fördelen med att hjälpas åt att dra. En annan detalj vi satte stor stolthet i var att vi tänkte hålla ihop i en klunga resten av dagen, solidariskt skulle vi sträva mot Frösakull. Dessutom lyckades vi nästan spräcka den magiska 60km/h gränsen när jag och Jon, mannen med den röda hästen ovan beslöt oss för att spurta från bakersta delen av klungan till fronten, 59,5km/h stannade cykeldatorn på och pulsen kändes rätt stabil om man uttrycker sig försiktigt. Det kändes mäktigt att nästan jämn-dra med bilar på en 70 väg..

Sen så kom vi så fram till den vackra lilla metropolen Bjuv utanför Helsingborg där det blev rast för kaffe, bulle och andra förnödenheter. Jag låter dom små bilderna tala sitt språk nu så får ni försöka se hur trevligt vi hade det.

Efter bullar, kaffe, varm choklad, påfyllning av vattenflaskor och annat spännande så ville en del av gänget införskaffa "sportdryck" för att klara av den mäktiga ås som låg framför oss. Det köptes också lite Bionade för att jämna ut %-halten i klungan. Alla fick vara med och ingen var ledsen! Sen så åkte vi på en kollektiv bromskloss strax före Hallandsåsen. Då hade vi avverkat närmare 9 mil och haft ett litet "korvstopp" på Stortorget i Ängelholm där det var marknad och vi blev väl undersökta av lokalbefolkningen som inte skådat så mycket lycra på män på år och dar. Bromsklossen bara slog till utan förvarning men vi misstänkte senare att det handlade om korv med mos-koma efter stoppet i Ängelholm, eller om det berodde på den styva motvinden och regnet vi fick piskat i ansiktet. Det kan nog ha varit en kombination av de bägge. Uppför började det luta i varje fall, åsen är inte så fasligt brant söderifrån som man kan tro när man åker motorvägen över den men den är lång seg och ligger och lurpassar på en länge och väl för att sedan försöka avrätta en när man minst anar det. Jag kände mig stark och låg på andra rullen i klungan på väg upp och vi avtalade oss emellan att vi stannade på toppen och väntade in varandra. Jag tog rygg Pista Malmø:s starke man JP och hängde på. Vi märkte rätt kvickt att vi hängde av dom övriga vilket kändes som en trevlig liten bekräftelse på att man inte är så otränad/klen i benen som man trott. Jag och JP provade att sänka tempot från 27 till runt 23 för att försöka dra med folk men det blev bara jobbigare för benen så det var bara att trycka på igen. JP drog och drog och drog som det monster han är och jag orkade inte med riktigt lika mycket som denna man från den smutsiga södern så jag släppte honom med 100 meter och han fick defilera sista biten uppför åsen i eget segertåg.

Här gjorde vår servicebil en fantastiskt insats och stod och hejade fram oss längs backen och tillrop som FORZA PISTA MALMØ, VAI VAI VAI, FORZA JON/LUKAS/JP/VICTOR/STEFAN/DAN/PATCH/ÖVRIGA NAMN och andra glada tillrop var sprayade i asfalten. Damn vad det hjälper när det är tungt uppför. Det tror man inte men mycket sitter i skallen och hejar folk på en så blir det genast enklare!

Väl på toppen blev det mycket high fives och hurra-rop över att alla tagit sig upp i sin takt, ja förutom Dan som liftade lite på servicebilen. Sen blev det Rasta nästa, för tydigen räckte det inte med sportdryck utan det skulle handlas sportdryck till "sportdrycken".

Var vi inte våta innan åsen så blev vi det definitivt utför den, i styva 56km/h dundrade vi nedför detta "berg". Jon klickade ur och avled nästan på kuppen i ren och skär förskäckelse men klarade sig fint med både hjul, skor och cykel i behåll. Jag, Patch och Lukas idiot-spurtade utför och gav fula fingret åt en idiot till billist som passade på att köra om en bil med släp precis som han fick möte av oss. Färden utför var betydligt brantare än den uppför och Jon lurades rejält genom att tuta i mig att backen var "avlång"..
Snicksnack!

Sen var det dags för dagens enda allvarligare incident. I Laholm gjorde vi ett kort stopp för anskaffning av förnödenheter och strump-urvridning, inte för att det gjorde varken till eller från i regnet som nu rådde. En Preem mack välsignade oss med sitt tak och vi fick oss lite till livs i klädväg av våra tappra servicebilskillar. Vi rullar ut ut Laholm för att lägga sista milen bakom oss och förhoppningsvis smiska några av KCR-medlemmarna som, alla utom två, dagen till ära rastade sina växlade cyklar. Vilket vi från vår sida måste påpeka var något av ett skamgrepp, i Pista Malmø håller man sig sann mot sporten och trampar i ur och skur, uppför och utför osv. Nog om växlade cyklar!

En liten rondell uppenbarade sig och där var det vänster som gällde, om det nu inte råkat vara så att jag la min vänstersväng i en liten liten grop som var fylld av oljigt/flottigt vatten. Mitt framhjul beslöt sig resolut för att sluta krama asfalt och jag åkte i backen med ett brak utan att hinna få ur varken fötter ur korgar eller händer av styre. Jag slog mig som fan helt enkelt. Lår, axel, knä och framförallt ansikte och glasögon fick sig en smäll. Hjälmen är redan kasserad men jag tackar den för det skydd den utgjorde. Glasögonen gick i tu och förhindrade mig tillsammans med min sjuka adrenalin-nivå och smärtor att fortsätta de 3 kvarvarande milen till Frösakull. Helvete! Men just när vi dividerade om hur jag skulle kunna ta mig enklast därifrån kliver mannen för dagen ut ur servicebilen, Ringekingen, han tågar resolut fram till mig och erbjuder sig att cykla min cykel till Frösakull mot att jag tar hans plats i servicebilen. En sann gentleman av rang!

Resten av biten har jag av förklarliga skäl inte så bra koll på, men det ryktades om att Ringen drog hela manskapet de sista milen i raskt tempo. Det är något visst med italienskt fullblods-stål ändå.. Jag kom fram lite tidigare än cyklarna och fick tid att informera KCR om läget och vad jag råkat ut för. Sen följde en kväll i cykeltröttheten, glädjen, skrattets och broderskapets tecken. Det tältades, brottades och grillades så det stod härliga till. Skämt drogs och det samtalades om Tschichold:ts betydelse på småtimmarna för ur tvenne läger finns det både designstuderande och formgivare. Det var en förbannat bra helg helt enkelt. Dagen efter bröt vi upp och skiljdes åt med glädje i bröstet på Halmstad station, för vi visste att detta det kommer vi göra om!

Gratulerar om du tagit dig hela vägen hit! Hoppas det gav någon form av inblick i vår strapats från söder
och vill man veta mer om hur vi såg ut kan man bege sig hit och känner man för att läsa ett referat från nordligare breddgrader rekommenderas detta.

Mvh
Victor Olausson - Pista Malmø Prospect

#47

2010-06-23T14:49:00.000+02:00

Ett lol om dagen..

#46

2010-06-23T14:27:00.000+02:00

Jag var ju på så god väg här! Det trillade in cykelinlägg och så var jag på gång med ett till inlägg med det andra mixtapet som i princip är klart, jag ska bara styra upp en låtlista..

Alla de små grejerna har jag inte haft tid/ork/lust med på senare tid. Har varit mycket mer lockande att vara ute och cykla samt träffa nyfunna vänner. Men idag tänkte jag bryta mönstret lite och spotta ur mig minst två inlägg till. Ett som behandlar cykelturen/tävlingen som gick av stapeln i lördags som gick under namnet Förödelsen i Frösakull och ytterligare ett som kommer innehålla ett flång nytt och lagom färskt mixtape med mer trevligheter för era öron.

Väl mött så försöker jag lova mig själv att kicka igång den här igen.

#45

2010-06-13T13:10:00.000+02:00

Jag spenderade min gårdag på ett utomordentligt trevligt sätt. Satte mig på ett øresundståg strax efter 10 på morgonen med destination Malmö och korsningen Ystadgatan/Lantmannagatan. Det vankades långcykling med ett antal medlemmar ur Pista Malmö, som lite uppvärmning inför nästa helg stora strapats och prövning! Då blir det Malmö-Halmstad med tävlan mot KCR som kör Göteborg-Halmstad, 14 mil och den som är först framme på given plats i Halmstad vinner. Kommer inte dra klungan och vara först men kommer nog ta mig igenom det hela i alla fall. Det är i varje fall målet.

Turen gick från Malmö via Skanör mot Trelleborg och sen hem igen över små slingriga landsvägar och grusvägar. Sen skiljdes vi åt vid Södervärn och jag trampade över till Glassfabriken för välbehövligt intag av föda. Sen körde jag 2 ggr till centralen för jag glömde min plånbok på Glassen.. Inte så bra där. Rundan slutade på strax över 7 mil med en snitthastighet på 25,8km/h. Det är jag nöjd över med tanke på all vind vi hade under dagen. Jag däckade skönt efter att ha lagt min lekamen i hett vatten med skum innan klockan 12.

Nu över till den lilla obligatoriska bildrapporten från dagen:

Obligatoriskt lite skakig resebild.

Vi rullade ut ur Malmö mot Skanör, motvinden från helvetet hälsade oss välkomna.

Utanför Skanör la vi rutten mot Trelleborg/Trellehåla. Från höger till vänster: Joel, JP & Jon.

Vinden vände lite skönt och vi avverkade snabba mil mot Trellehåla.

Solen log lite mot oss också.

Kaffe, te, scones och rosa donuts i ovan nämnda stad.

Vi gjorde ett besök vid Ghettodromen, den såg rolig ut. Behöver städas lite bara..

Hemvägen från Trelleborg var en vacker blandning av landsväg/grusvägar och sida/motvind.

Vi fann enligt Jon det ultimata stället för ett brytrejv. Jag ville bara in och plåta jag..

En rätt ovanlig syn på vägen hem, inte ofta det får sitta kvar många timmar..

Sen så var det det här med att tvätta cykelkläder dagen efter, jag lovar att dom luktade gott.

#44

2010-06-09T09:01:00.001+02:00

Fick en smärre chock för ungefär 10 minuter sedan på väg till jobbet, lyssnade på morgonpasset i P3 där justitsiekansler Anna Skarhed, som också är domare i högsta domstolen var gäst. Man kan väl inte påstå att hon konfronterades med det här problemet om den svenska lagstiftningen kring våldtäkt men hennes reaktion på ett uttalande förvånade mig. Man pratade om hur svensk lagstiftning i rätt stor omfattning anses misslyckas med att få till fällande domar vid våldtäktsfall och att detta kan te sig konstigt för utomstående. Man dividerar sen lite fram och tillbaka i frågan innan en person ur programmets redaktion tog upp aspekten med att svenska domstolar skuldbelägger, kartlägger och ifrågasätter offret i en grad man inte ens skulle fundera på att göra mot förövaren. Alltså man frågar i rätten frågor om offrets sexliv, klädsel och "uppförande" som att hennes beteenden och person satte henne i den här situationen och då ja då har hon ju bett om det och har därför bara sig själv att skylla. Det man borde göra är att kartlägga förövaren i förhör precis som man gör med alla de offer som utfrågas om synen på dem själva, klädval och promillehalt. Fråga en förövare om han tänder på våld, förnedring och hur hans kvinnosyn ser ut och en hel del obekväma sanningar kanske kommer fram. Det finns så klart undantag där man går hårt åt förövaren precis som sig bör. Men det är knappast praxis i vår rättsstat. Ord står mot ord och den utsatta flickan, som det allt som oftast är i våldtäktsmål, får hela sin tillvaro granskad och ifrågasatt från dagen då anmälningen görs av både myndigheter, polis och rättsväsende medan förövaren på sin höjd får frågor om var han befann sig under kvällen och om hon "var med på det". Vilket hon så klart var, att erkänna annat vore ju självmord.

Det är ett sjukt synsätt och det finns gott om fakta för att backa upp tesen. Bland annat tog man upp Katarina Wennstams två böcker Flickan och skulden & En riktig våldtäktsman, böcker som borde i mitt tycke vara obligatorisk läsning för alla 6:e-klassare i hela Sverige utan undantag, som exempel för att man istället för att fråga ut och ifrågasätta gärningsmannen gör dito mot offret.

På frågan om inte det är lite underligt så har vår kära justitsiekansler och domare i HD mage att svara "Ja nu är det ju så att det här var nog vanligt för 20–30–40 år sedan och inte idag". Den första boken som Wennstam skrev utgavs år 2002. Det är fan pinsamt att man som domare i HD och justitsiekansler kan häva ur sig något sådant i direktsänd radio, man kunde ju hoppas att personer som Skarhed lever med någon form av verklighetsförankring i rättsväsendet. Tydligen var och är det för mycket att hoppas på.

Sen ska vi ju inte ens prata om att vår rättsstat nu ska börja gå in och gräva i personers sexliv och preferenser. Men det finns det väldigt mycket bra skrivet om redan, bland annat här och här.

#43

2010-06-06T16:45:00.000+02:00

Tänkte för ovanlighetens skulle inte bara skriva ett par rader om musik utan också tipsa om lite musik. Har ju misslyckat med att knåpa ihop ett nytt mixtape under veckan, det har varit mycket med annat så jag ursäktar mig själv.

Först ut är något som för övanlighetens skulle inte har med dist, trummor och sing-a-longs att göra. Jag erkänner villigt att jag upptäckte Viktor Edvarsson så sent som för ungefär 15 minuter sedan. Inte upptäckte som i fick nys på men upptäckte att han gör väldigt fin musik. Gitarr, piano och en röst som man själv önskade att man hade. Ibland är twitter och internet en rätt bra grej. Det finns mig veterligen inget släppt men det finns ett par låtar uppe på Tjernqvist som är väl värda en genomlyssning. Vill man få lite mer kött på benen så kan man alltid följa Viktor på twitter, han är en trevlig prick.

Sen blir det mer av den där vanliga varan när man pratar musik med mig, det där som jag inte pratade om ovan. Alltså dist, trummor och sin-a-longs. Håll Det Äkta är ett trevligt gäng ur Västerbotten som drog ihop en ep i februari i år, som hette Tjallare blir skallade, och som släpper en ny ep, Västerbotten kort och gott, gratis på nätet! Alla som är sugna på lite bra hardcore med vettiga texter framförda på svenska borde ta sig en genomlyssning genast. Var god ladda ner.

Så det var det hela, tack.

..

2010-06-05T23:13:00.003+02:00

Klar och mycket glad.

2010-06-04T19:55:00.000+02:00

När jag fick den här drömde jag lite om när den skulle bli klar. Nu är den det och nu ska jag ut och cykla som om det inte finns någon morgondag! Så glad så.

En något gladare avrundning

2010-05-31T23:30:00.001+02:00

Fick hem ett efterlängtat paket idag, som en lite gladare avrundning på en dag som i övrigt mest fyllts av StG-rapportering och sorg. Nu börjar det Italienska banstålet ta form:

Vai, vai, vai, snart kommer resten av paketen och förhoppningsvis blir det premiär till helgen!

Fyfan

2010-05-31T10:03:00.005+02:00

UPDATE 2:
Här är i princip det enda du behöver läsa mer idag, det leder er vidare till tusen andra bra nedskrivna saker, som håller en mycket högre språklig och intellektuell kvalité än vad jag kan krama ur mig på 5 minuter på min lunch på jobbet. Rasmus Fleischner skriver alltid bra och intressant oavsett vilket ämne det är han tar sig an, inte minst var han väldigt aktiv kring #gategate.

Läs och begrunda:
Ship to Gaza: sju saker..

UPDATE:
Okej, hela internet är översvämmat med nyheter och det är svårt att granska alla källor men det senaste budet från många håll är att skeppen bordades och aktivister dödades på internationellt vatten av Israelisk militär för att förhindra, och jag citerar Danny Ayalon, Israels biträdande utrikesminister: "Flottiljen skulle ha öppnat en de facto "korridor för vapensmuggling" som skulle ha krävt tusentals civila liv". Detta är alltså den färsmta anledningen till bordninge som skedde på internationellt vatten och som är en offensiv och ickeprovocerad attack på skepp som har all rättighet att vara där dom är. Sen att den israeliska militären försöker stoppa och censurera alla rapporter om skadade, döda och själva bordningen är inget annat än vidrigt.

Läsvärt är också:

Gideon Levy om det Israeliska mediedrevet imorse
Svensk juridiker och Israel-vän om internationell havsrätt och orimligheten i Israels agerande

Sen har unga moderater i Sverige hyllat Israels agerande som en vinst för hela Gaza-regionen under morgonen. Det förvånar mig inte att Markus Drott från MUF och Moderaterna i Helsingborg är där och håller med om uttalandet, måhända att man inte sympatiserar med metoderna och saken men att bry sig så lite om mänskliga rättigheter och företräda ett parti som sitter i riksdagen är så jävla vidirigt att jag kräks. Fy-jävla-fan:
http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/05/maj-31-2010-wykman-angriper-ship-to.html
http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/05/maj-31-2010-wykman-forklarar-varfor-han.html

DN.se rapporterar om Ship to Gaza

Al Jazeera rapporterar om samma sak

runt 16 döda och 30 skadade hittills. Det vänder sig i magen på mig, för det är så fruktansvärt jävla hemskt. Ett övergrepp på internationellt vatten som med stor sannolikhet inte kommer ha några som helst rättsliga påföljder på grund av rädslan från omvärlden att framstå som Israel-fientliga eller för den delen motståndare av judendomen, som allt så väldigt snabbt förvandlas till om någon försöker kritisera staten Israel och dess agerande.

Att gömma sig bakom och rättfärdiga sitt handlande med det stöd deras religion ger dem, vilket båda sidor gör och det är lika hemskt när det händer åt "andra hållet", och samtidigt ha den historia som det judiska folket har är det ett under för mig att man kan behandla människor på det sätt som man gör idag på Västbanken. Det är som att man inte tagit någon lärdom av något av det som hänt sitt eget folk genom historien.

Jag såg den här filmen för många år sedan, då hade jag hopp om att livet i området kunde bli bättre och bli enklare. Det har gått åt helt motsatt håll.. Alla som har något som helst intresse i konflikten borde se den. Det finns en vilja att förändra, du måste bara leta lite för att hitta den. Men just nu är det mest mörkt..
Har du inte sett den här filmen så försök gör det så fort du kan:
Promises

Disclamer

2010-05-30T12:43:00.000+02:00

Nej jag är inte fullt så bitter och hatisk som jag verkar, igår ar en taskig kväll helt enkelt. En i raden av många man haft genom åren och fler lär det bli. Men eftersom jag inte känner mig mogen eller speciellt sugen på att befinna mig på dom platser där alkohol befinner sig så avstår jag nog helst, i alla fall i dagsläget. Jag tänker inte utsätta mig för saker som jag med 100% säkerhet vet att jag kommer fara illa och/eller må dåligt av.

Idag är en ny dag och jag ska vara hemma jobba lite och laga mat, det känns som en lagom stor uppgift.

Misspeppen

2010-05-29T22:32:00.001+02:00

Den som infaller när man inser att allt kvällsförlagt umgänge man ska föra med folk sker under alkoholrelaterade former, det är så jävla skevt och trist. Jag pallar inte se skiten. Ge mig ett knippe vänner som orkar med mig när jag är förbannad, bitter och hatar alla idioter med flaskor och burkar i påsar av lila och trukost utförande med taskigt flexotryck på väg till ännu en blöt kväll under mer eller mindre civiliserade former. Påsarna kan även bytas ut mot valfri hög bordsliknande yta där människor trängs svettas och skriker okvädesord över varandra för att snabbast bli betjänade.

Jag har varit en av dom, så jag vet hur det är att stå där vid disken eller gå gatan ner med påsen i handen. Men det är nu ett långt tag sedan jag identifierade mig med dom människorna. Jag minns knappt hur det är att känna suget eller lusten till alkohol. Det går fort att alienera sig det är en sak som är säker. Sakta men rätt så säkert och omgående har mitt annars så glada humör utbytts till känslor av oro och annat obehagligt så fort jag befinner mig i eller förväntas befinna mig i situationer där det serveras eller förtärs alkohol. Jag hatar att döma människor, för det är bland det hemskaste man kan göra, men ibland kokar jag över och kan inte låta bli att tycka och tänka om allt jag ser omkring mig. Jag försöker vara tolerant i alla lägen och visa alla människor som visar mig den respekt jag förtjänar likvärdig respekt tillbaka. Men jag är bara människa och gör bara så gott jag kan och orkar.

Jag är så fruktansvärt inkonsekvent och ibland falsk, jag önskar att jag kunde göra som jag blir tillsagd och bara bryta upp och skaffa ett mer passande umgänge. Men bara för att jag är den jag är vill jag inte vända ryggen åt människor jag genuint tycker om, må så vara att de har en del vanor som jag inte står ut med i tid och otid. För visst är jag med ibland när det dricks, då sitter jag snällt med med min vatten/loranga/random läsk eller alkoholfria öl, som jag borde skriva en lång hatisk svada med självkritik om en annan gång, och är trevlig medan jag känner obehaget krypa i kroppen. Det var inte så farligt till en början men det har blivit värre längs vägen.

Det är nämligen inte bara alkoholen som får mig att stånka stöna och pusta utan också hela begreppet att gå på lokal. Så länge som jag kan minnas har det skänkt mig inget annat än obehagskänslor (bortsett från en och annan stillsam pub), jag har aldrig varit en dansare (med undantag av mellanstadiedisko-perioden vi alla går igenom) eller ett fan av att gå på lokal. Varför vet jag inte. Jag lider inte av någon form av skräck för människor, främlingar, torg eller människofyllda platser då jag varit med om långt värre saker än en klubb fylld av människor. Jag vet inte om det är själv tanken på att röra sig i takt till musik som saknar utövare som känns jobbig eller om det är någon annan faktor som påverkar. Den uppenbara källan till obehag är alla berusade människor som jag tvingas bevittna, det är mitt eget val att vara där och det är lätt att tycka att jag bara kunde göra något annat. Men för mig är det inte så lätt som det låter, dels för att jag inte vill skjuta människor ifrån mig eller begränsa mitt umgänge men också för ett otal andra orsaker som jag inte orkar spalta upp nu. Jag mår bara illa och drabbas ganska så omgående av en äcklig motbjudande känsla så fort jag sätter foten innanför dörren på stadens diskoteque, jag vill kasta mig på närmaste dörrhandtag och springa hals över huvud ut i vad som oftast brukar vara en sommarnatt. Lusten att kasta något hårt genom en glasruta och skrika så halsen blöder är också frekvent förekommande.

Jag vet inte om det finns någon bot, jag är tveksam. Den största delen ligger i mitt ställningstagande mot den drogkultur som vi trots allt lever i där det är fullt normalt att varje helg förgifta sin kropp in i oändligheten och tillbaka, mot den känslan och åsikten finns det ingen bot. Den är som en självuppfyllande profetia. Desto mer av allt jag tagit avstånd från jag får bevittna desto mer övertygad är jag över att jag valt rätt väg att vandra. Jag vet inte om jag blivit bittrare med åren, det må vara hänt och om det är fallet har jag ingen annan än mig själv att skylla och antagligen en väldigt ensam och tråkig framtid framför mig. För att människor kommer fortsätta dricka utan mitt närvarande är en sak som är väldigt säker.

Har du orkat dig igenom denna svada av halvdant skrivet blogginlägg förtjänar du en eloge, oavsett om du dricker alkohol eller inte.

Hög volym

2010-05-29T21:13:00.000+02:00

Spelas med fördel på svinhög volym med knuten näve i luften och ett taktfast stamp i marken:

Mixtape #1 24:e maj

2010-05-25T00:09:00.000+02:00

Så är det här! 30 härliga minuter punk, dist och mys. Extremt försenat då klockan lär bli över midnatt innan jag får kablat ut det här inlägget över nätet. Delvis på grund av min egen trötthet men också för att jag fick kvällsbesök av Issa, vilket var oväntat men ack så trevligt!

Håll tillgodo med hemsnickrat omslag och låtlista alá handskriven:

Klicka på omslaget för godis.

Min vackra handskrift.

Mixtape

2010-05-24T23:24:00.000+02:00

Fick i söndags den briljanta idéen att börja prångla ut digitala mixtapes till den som vill ta emot dom. Ren glädjeyra och fnatt drabbade mig en kort stund för jag blev sjukt peppad över min egen förträfflighet, då jag är en stor musiknörd.

I rådande spotifyhysteri och med inte alltför stor del av alla den smala musik som jag dagligen avnjuter, och tycker så fruktansvärt mycket om att leta upp på nätet och på spelningar, så tänkte jag att mixtapet kunde få göra intåg i mit liv. Jag utlovade på fejjan att det skulle varit klart i söndags kväll, men eftersom jag har ett stort musikintresse växte låtantalet rätt kvickt och 60 låtar hade nog blivit lite för mycket för folk att sätta tänderna i.. Så jag utlovade att det skulle vara klart efter jobbet idag men se det ville sig inte det heller för då stångades jag och min kära franska kompanjon mot motvinden och tiden för att hinna lämna över Annis lägenhets nycklar innan hon försvann iväg till Malmö igen.
Men nuså! Nu sitter jag här med penna, papper, InDesign och 30 minuter punk tillgodo. Funderade länge på om jag skulle mixa ihop allt till en enda låt också, men insåg fort att då blir det jobbigt för folk att lägga till favoriter på mp3:an, i sin mobil, i favoritspellistan osv. Det hade känns fetare att faktiskt spela in allt med mellansnack om artisterna, plattorna som låtarna kommer från och annat kul men det det blir nog till en annan gång. Bättre att få stenen i rullning och prångla ut det här ikväll!

#1 kommer innehålla massvis med dist, samhällskritik, ilksa, svett, d-takt, edge pepp och lite sing-alongs. Alla utgåvor kommer spegla min musiksmak och ja det så går varmt för tillfället. Att det bara blir punk är inte hugget i sten, jag lyssnar ju på annat också!

Kvällens skörd

2010-05-22T22:57:00.002+02:00

Är fruktansvärt lycklig över att min stereo och vinylspelare är i mina händer igen. Det finns verkligen inget i musikväg som går upp emot att lägga på en vinyl och få njuta av riktigt bra musik och ljud.

Kvällens startade med att jag spelade igenom Masshysteri:s nya skiva Masshysteri, den första (Vår del av stan) äger jag inte på vinyl dessvärre. Blir nog till att försöka hitta den och deras 7"a som dom släppte innan dess. Den nya 12"an är så fruktansvärt bra och B-sidan är hittills favoriten med Låt dom hata oss & Spökstad. Har nog spelat igenom skivan 3 gånger om bara idag.

Gick ner lite i storlek med upp i intensitet när jag högg in på Hårda Tider/Balance 7"-spliten som jag inte haft möjlighet att spela sen jag skaffade mig den på realeasen i Malmö i höstas. Finner inte ord för hur jävla bra den är!! Tack är allt jag har att säga till både Hårda Tider och Balance. Har ingen aning om hur många gånger jag spelat den ikväll men det är nog uppåt 10 gånger.

Sen kastade jag mig vidare till The Fuckyoufingers nya 12"a World Domination, riktigt härlig hardcore i sann Fuckyoufingers-anda. Snyggt omslag, pressad på helvit vinyl och ett tjusigt textark. Sen att Kalle ur Balance ger ut skivan på Jaguar Trust Records gör inte saken tråkigare! Genomspelad cirka 2 gånger idag.

Gottade efter det ner mig i en av de snyggare 12"-vinyler jag äger, Beyond Pink:s The New Black som är pressad på halvt genomskinlig grön vinyl. Inte bara fint för öronen det. Har hört en del grejer av Beyond Pink innan men det här slår nya rekord. Svängigt, argt och snabbt. Nu ska jag bara försöka se dom live också.. Genomspelad 1 gång idag.

Sist kommer eposet. Premiärspelade en av mina Cult of Luna vinyler, The Beyond. Som är deras andra skiva som återutgets i hyffsat limiterad upplaga på vinyl. Lite längre och duktigt mycket tyngre än allt det andra. Skivan spänner över totalt 2 stycken 12"-vinyler och är alltså 4 "sidor" lång.. Hittar massa nya detaljer och ljud som jag inte hört tidigare och sitter som förtrollad i soffan. Detta är en av mina absoluta favoritskivor någonsin. Bland det bästa som mina öron haft ynnesten att lyssna till.

Jag älskar mina vinyler och min stereo.
Tack

6,2 mil

2010-05-16T23:21:00.000+02:00

Så långt har jag trampat idag. Det var osannolikt skönt trots lite motigt väder med regn emellanåt. Men ack så skönt.

Skönt med tystnaden och ingen musik. Bara däck mot asfalt, en kedja som låter hemtrevlig och vinden i öronen.

Nu ska jag marinera mina knän i tiger balsam och ta ett par timmar välförtjänt sömn, mången tanke går ut till mannen som tidigare fick mig att skriva om mitt val att gå straight edge. Herr Busk spenderar dagarna i sadeln på Køpenhavns gator, all respekt.

2010-05-12T18:53:00.001+02:00

#29

2010-05-04T13:51:00.001+02:00

Girot som frälste mig, Tvätt, Affisch, LIA, Malmöhäng, LIA-kaffet & Köksskillsen

#28

2010-04-22T00:38:00.001+02:00

Det här med rubriker än inte min starka sida.

Vinkade och kramade precis av en god vän som jag vet med mig att jag inte kommer träffa igen på länge, mycket längre än jag önskar. Det är såklart på grund av att hen försvinner från Sunne och jag ska ut och härja på praktik och sitta klistrad vid Wermland titt som tätt. Hen ska ut i världen, Oslo till en början för att sedan ta sig an allt som finns att tillgå. Det är svårt med sådana avsked. Det är fler än bara hen som det är så med för tillfället, hela min klass slits lite itu, för mig mer än för andra då jag råkar vara den enda som befinner sig i Skåne. Alla andra har andra mer gemensamma platser att praktisera och ha lov på. Alla fantastiska ettor som man lärt känna men vet med sig att man kommer träffa igen förrän tidigast nästa höst sticker också i hjärtat.

Att plugga såhär är inte lätt då man hela tiden går om sina vänner. Man tappar lite kontakt med dom där "hemma" och knyter skolan närmare hjärtat för att sedan dras hastigt från Sunne och den trygga tillvaron som man har här. Det bästa av två världar skulle vissa säga. Det svåraste av två världar.

Jag är extremt förhoppningsfull inför min praktik och Girot på lördag, men att vara ifrån en stor del av mina bästa vänner så länge kommer inte bli lätt.

Helens plansch

2010-04-20T21:53:00.003+02:00

EDIT: Visar sig att jag gjort ett fatalt misstag, nya bilder och sånt kommer imorgon igen. Remake och nya printar göres med den bäste HMB 08:00 sharp imorgon!

Den här har jag gett bort till mina medmänniskor idag, bättre bild kommer nog inom kort:

*Affisch med fel*

Jag ger er de isometriska vinklarna för att skapa upplevda perspektiv.

70x50 på Munken Lynx 300gr i sorterna Pure och White.

Tusen år sedan

2010-04-19T18:59:00.000+02:00

Det var länge sedan jag, så länge att jag knappt minns det som jag plockade upp den där kameramaskinen. Det kan ha att göra med att senast jag gjorde något allvarligt med en sådan i handen slog jag sönder den mot ett elskåp i ren desperation.

Tänkte inte göra det mer.

Coheed and Cambria

2010-04-19T09:31:00.000+02:00

Se vad man kan missa när man har helg och håller sig dåligt ajour med internets!

Så fort jag kommer hem ska jag intensivlyssna som en idiot!!! Synd att dom inte släppt den på vinyl..

Hårda Tider

2010-04-18T02:15:00.001+02:00

Det här det är kärlek det:

"Hårda Tider!

Visa respekt!

Hardcore från Sveriges miljonprojekt

Vi var barn

Trött på tjat

Vi kasta sten på tågen

Hata vuxna hängde ut

Repa vårt område

Där vi kommer ifrån

OMRÅDET!!"

Ombytlighet

2010-04-16T23:32:00.000+02:00

Snacka om att jag ligger inne med ombytligt humör just nu, från lyckorus till manisk depp på ett par timmar. Nu ska jag lyssna på Neurosis och bara försöka bli av med känslan.

Sjukdom till trots

2010-04-12T22:45:00.000+02:00

Så slutade dagen i "Rock'n'grill" på Arena med goda vänner, tack för det mina vänner.

Malmö

2010-04-11T22:54:00.000+02:00

Saknar Malmö och mitt liv där, saknar Utkanten, spelningarna där, vardagshänget, stormötena, ljudgruppen, bion och Barry, Kellen och folköket.

Men mest av allt saknar jag min bästa vän.

Svettig

2010-04-08T01:09:00.000+02:00

Aggrorunda med Hårda Tider som sällskap för att rensa huvudet och för att trötta ut kroppen:
Rundan

en liten karta över det hele

-

2010-03-31T13:28:00.000+02:00

Dagsläget är så fruktansvärt varierande.

Idag är allt grått, menlöst och vemodigt och påminner mig om att tillvaron är en kamp. En kamp mot allt och för allt. För allt som jag håller av och mot det jag motsätter mig. Den delen av mitt liv är ingen söndagstur på nysopad asfalt till Mårbacka. För jag kan aldrig få det ur mitt huvud. Jag kan inte stänga av världen även om jag idag bara vill lägga mig i min säng inte prata på 5 dagar och inte träffa någon. Bara ligga där och känna hur dagarna flyter förbi i en sörja av o-greppbar tid samtidigt som jag kan fundera över om jag ens kommer ihåg hur man pratar.
Samtidigt som jag inser det uppenbara att det jag saknar är närhet. Äkta närhet, den som man bär med sig och aldrig kan gömma sig från. Den som söker upp en när man är själv och mår som värst, den som alltid ser rakt igenom ens yta och ner i det som faktiskt spelar roll här i världen. Den närheten kan jag inte få om jag lägger mig i en säng i 5 dagar. Jag har aldrig gett sken av att vara speciellt konstruktiv när jag mår dåligt utan är mest fylld av dubbelbottnade känslor jämt och ständigt, självklart gäller det idag också.
Känslan av att kasta allt genom ett fönster och springa för livet samsas med känslan av att rulla ner och stänga in sig.

Inser hur lättpåverkad jag är. Alla små små intryck och de allra minsta skiftningar i kroppsspråk och tonfall påverkar mig mer än jag anar. Bokstäver är också ett mäktigt verktyg i fler avseenden än inom den bransch jag ska försöka slå mig in i. Bokstäver och ord förändrar min värld, världen jag har i mitt huvud. Där jag för det mesta spenderar mina dagar nuförtiden.

Jag hoppas bara

Vänner gör saker tillsammans

2010-03-30T13:07:00.002+02:00

Arenavägen BBQ 2010 from Rickard Berggren on Vimeo.

Det är sånt här man kommer sakna nu när den lille skåningen har flytt Wermland, men eftersom merparten av oss ändå är kvar så lär det bli fler långa grillar och nätter här i skogen.

Minnesvärt

2010-03-29T19:35:00.000+02:00

Försökte producera en fin blogpost med bilder från helgen och den förra veckan, internet motarbetar mig och är bångstyrigt. Inget blir som jag vill med den blogposten så nu ger jag upp..

Tänker äta ett par mackor och ha kreativ ångest istället. Inspirationen är nere på noll igen och det är förbannat jobbigt när man vill men inte kan göra något kreativt med tiden man har här i Sunne, så mycket annat finns det faktiskt inte att göra.

Ett tack.

2010-03-23T23:48:00.000+01:00

Efter att ha gått lösgång igår väljer jag att hålla det lite kortare idag. Vill framföra ett stillsamt tack till en fin vän som kommer och hälsar på mig om ett par dagar. Det betyder mycket att du kommer hit och jag utlovar värme och kramar i alla oändlighet.

Välkommen Joanna

4096 tecken

2010-03-23T00:25:00.001+01:00

Fick en intressant kommentar på senaste inlägget för en dryg timme sedan. Eftersom att blogspot inte tycker om kommentarer längre än ovanstående siffra fick jag inte förklara mig där på plats så plockar jag in den på ett nytt inlägg. Så here it goes:

"jag tycke man kommer till insikt om sakernas tillstånd mest hela tiden, allt ändrar sig hela tiden. Ju mer tid jag spenderar levandes, desto mer flytande blir saker och ting. Jobbigt men också härligt!

Hur som haver, varför väljer man egentligen att bli kryssare? Är det subkulturen som lockar eller är det absolutismen? Alltså jag tänker, varför bara inte gå med i ignto/unf om man vill ha nyktert samkväm? Varför inte ta tag i beteendet om de är någon missbruksproblematik? Fan, det känns som jag svarar på min egen fråga här. Men alltså, jag är genuint intresserad. Personligen har jag aldrig förstått fenomenet även om jag vistats i punk-kultur i över 10 år nu. Jag har en liten teori om att det är själva subkulturen man är intresserad av, alltså att man peppar på den där amerikanska sxehc-gemenskapen mest av allt. För jag tänker mig att alla jag känner, verkligen ALLA tröttnar ju på att hinka bärs/vin/öl/drinkar/sprit/mäsk förr eller senare, men det är bara ett ytterst litet fåtal som har behovet att bli kryssare. Andra man känner kan inte röra spriten eftersom att dom inte kan hantera det, några man känner rör inte spriten eftersom att dom inte vill det... fan, jag har ju snurrat bort mig själv. Men ja, alltså jag tänker så här. Jag gillar inte att bli full så värst mycket längre. Alltså dricker jag inte så värst mycket längre, end of story. Ganska oproblematiskt för mig. Som kryssare så gör man ju hela alkohol/välmående frågan till en så stor grej, till ett jätte statement. Det är intressant tycker jag! Vidare tycker jag det är intressant att... eller ja, eh fan. Nå, det jag egentligen ville säga var att det skulle vara kul att läsa mer om motivationen till varför du har blivit straight edge och varför inte unf eller aa (beroende på om det var ogillande eller misbruk, tror du fattar vad jag menar) var din väg att gå!"

Så kör vi svaret här då:

"Välkommen först och främst herr Busk!

Visst är det så att man hela tiden kommer till insikt om en massa saker jämt och ständigt och ju mer man klurar desto o-klarare kan saker och ting te sig, ett av livets små under. Härligt men jobbigt som sagt!

Det finns nog lika många krysshistorier som det finns/funnits kryssare. Men för min del var det främst att jag tröttnat så till den milda grad att jag inte pallade med ”brukarkulturen” och ville ta avstånd från den och mitt gamla liv, för supit det har jag och haft problem med sprit i tonåren för den delen också. Har aldrig tyckt om fenomenet att gå ut och mår fysiskt och psykist dåligt av att befinna mig på ”lokal”, vill bara krossa ett fönster och springa därifrån men är inget jag brukar fronta för folk då man lätt uppfattas som socialt rubbad. Måhända är jag en extremt bitter 21-åring men det får jag väl vara då.

Jag skulle tro att det är både renheten och samhörigheten som lockar för min del men främst absolutismen som du skriver, ingen av mina nära vänner är kryssare och jag hänger inte runt i edge-kretsar mer än att jag är/var väldigt aktiv på utkanten i Malmö och besöker så mycket spelningar jag kan. Den biten förknippas ju dock mer mer politisk aktivism än edgde-kultur då "vänsterkids" super lika bra som vilka raggare som helst i största allmänhet. Det måste jag medge är en ständig konflikt inom mig själv när jag vistas på spelningar/tillställningar med märkbart berusade personer, det känns jävligt obehagligt till och från. Den där sxehc-samhörigheten uppnår man ju i princip bara på spelning om man ska tala om den som fenomen. Och är man något av en enstöring som jag är och inte känner så många inom edge/punk-svängen så handlar det ju inte så stor del om samhörigheten utan mer om absolutismen.

Visst tröttnar väl alla på drängfylla förr eller senare, det är ju knappast en hållbar situation i längden. Jag vill precis som du säger göra ett statement av det hela genom att ta avstånd även på ett politiskt plan. Men är extremt noggrann med att inte pracka på någon annan min livsåskådning, haft relationer med drickare/rökare (dock så avskyr jag rökande mer än jag någonsin kommer hata alkohol. Har nog med lukt och en massa andra faktorer att göra) sedan jag ”kom ut”, och gör därför inget större väsen av mig genom att proklamera ut mitt livsval för folk i min omgivning, mer än här då lite till och från då jag fångas av något slags delirium. Jag lever mitt liv på mitt sätt och så länge andra låter mig sköta mitt är det lugnt även om jag har svårt för att inte se ner på människor ibland som tillåter sig bli så fördummade av alkohol. Men det är något jag inte bara gjorde/gör som kryssare, jag ojar/ojade ju mig över överförfriskade tonåringar när jag kommer upp i åren och glömde bort hur jag själv betedde mig som yngre.

Som du skriver om ditt eget drickande är ju en klart sund syn på saken men jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva mitt fall, det kändes liksom inte tillräckligt att bara trappa ner eller dricka den mängd jag tyckte var lämplig. Jag kände mig så fullkomligt färdig med allt vad alkohol och övriga droger hette och ville göra en drastisk förändring och att gå ut som edge var det som kändes bäst för min del. Det handlar mycket om en känsla, dels av stolthet men också av sundhet vilket säkert låter klyschigt som få. Det är svårt att framstå som seriös och samtidigt låta helt naturlig om det här då det måste anses som avvikande och o-naturligt.

Varför jag inte valde AA är ganska så enkelt. Kände inte att jag hade ett beroende som jag behövde hjälp att ta mig ur jag slutade helt enkelt från en dag till nästa då jag kände mig färdig och redo, inget nedtrappande och inget förberedande genom någon form av sista kväll. Det slog mig bara en dag att jag var trött och ville lägga av, även om tankarna hade malt lite i bakhuvudet nu när jag tänker tillbaka i efterhand. Unf/IOGT-NTO gillar jag inte för det krystade samkvämet som jag känner sammankopplas med dom organisationerna, ”Nu ska vi vara nyktra och ha roligt tillsammans”-stilen. Fast det är precis den sortens umgänge jag vill ha så är det helt fel forum för mig. Sen är dom lagom religiösa undertonerna en bidragande faktor, det är ju framförallt så att bakgrunden för IOGT-NTO i Sverige är starkt sammankopplad med religion och det är verkligen inget som jag personligen kan stå för. Av dom rätt enkla anledningarna har jag avfärdat dom båda.

Vet inte om jag broderat ut i fullkomlig obegriplighet och missat dina frågor och funderingar helt. Borde kanske gjort ett inlägg av det hela istället och kört mer om min bakgrund och sådär. Men det kommer nog för att få benat ut det här bättre, för nu är ju allt våldsamt komprimerat. Kul att du tycker det är intressant!"

Sedär visst blev det ett inlägg också, kankse det längsta jag någonsin knåpat ihop tillråga på allt. Kan tilläggas att jag är sjukt hungrig och något trött när jag komponerade ihop det där svaret. Öppnar nog för mer diskussion och bakgrundsstory än vad jag gett tidigare. Väl mött om ni/du pallade läsa allt!

Att komma till insikt om sakers tillstånd

2010-03-18T18:42:00.002+01:00

"Jag må vara töntig. Men det är bara jag som kan bestämma var det tar stopp och hur bra det kan bli, det finns inget i världen som kan få mig att ändra uppfattning om den saken. Det är en mäktigt känsla att inse det och hur jag valt påverkar allt. Jag är cool fast töntig, jag är edge."

Det tog mig ett långt ibland konstruktivt, ibland smärtsamt och ibland väldigt o-konstruktivt samtal att inse det (igen kan väl tilläggas), varför vet jag egentligen inte. Det som jag insåg hade inte mycket med ämnet att göra men samtalet krävdes tydligen. Jag är den jag är och är faktiskt fruktansvärt stolt över den saken. Känslan av att skapa mitt eget liv och mina egna toppar och dalar är fruktansvärt mäktig. Det är inget jag reflekterat över förrän någon sa till mig idag att livet är som en fest och att man måste tåla bakfyllorna och insåg att jag faktiskt inte kommer ha några bakfyllor för resten av mitt liv. Visst kommer jag ha perioder där jag är sjuk, nere och whatnot. Men jag kommer inte fylla mitt liv med något som förpestar min kropp och får mig att må sämre eller inbillat bättre. Det är ett aktivt val som ibland är exkluderande men för det mesta är inkluderande, beroende på umgänge såklart.

Jag må låta som en vandrande klyscha men jag kommer aldrig dricka mig vare sig gladare eller ledsnare, det är ett löfte jag gett mig själv. Jag tröttnade så totalt i höstas efter att ha hävt i mig, mer eller mindre, mängder alkohol sen jag var 13. I goda vänners lag, i sorg, i lycka och allt där i mellan har den varit närvarande. Jag har aldrig mått bättre med den egentligen, det tog mig bara 8 år att inse.

Jag placerar mig i ett annat fack, det som sitter rätt långt från resten av dom, och känner mig nöjdare med det än vad jag tidigare gjort. Jag tror jag kommer återuppleva den här känslan tusen gånger innan jag kastar i handduken för gott och rullar över det är jag övertygad om. Bara för att jag hänger här borta i mitt "hiskeligt alternativa och politiskt ställningstagande" fack hindrar det varken mig eller någon annan att antingen hänga på andra eller annat att komma och umgås ett slag.

Samtalet landade som vanligt i trams och kramar. Som det alltid gör, gjort och kommer att göra med undantaget för ett tag framöver då. Detta var nog för övrigt min mest bajsnödiga och pretentiösa rubrik hittills i internets historia, förlåt.

Inhouse tomte

2010-03-15T17:29:00.000+01:00

Vilken tomte/klåpare/förståsigpåare har nu knåpat ihop detta mästerverk med tillhörande hemsidan som kraschat och lanserat den idag? Ge mig den skyldiges huvud på ett fat. Såhär får man inte göra med en logga oavsett "ideologisk härkomst"..

Sen att Alliansen.se ligger nere under lanseringsdagen förhöjer bara #lulzen, I tip my hat I say.

En värmländsk landsväg i sol

2010-03-15T11:18:00.001+01:00

Stack ut och cyklade igår, det var skönt som vanligt. Svettig och varm blev jag av bara farten. Tog mig bort till Mårbacka och satt och njöt en stund i solen innan jag tog mig hem för kaffe-reps maraton hos gänget i Brårud. Kontraproduktivt och gott.

Liten skylt

Representing Lagerlöf

Sadeln är min vän

2010-03-08T00:18:00.000+01:00

Precis kommit in efter att ha lagt en ungefärlig mil bakom mig i sadeln, det är kallt ute men skönt med rätt kläder. Det är skönt att få komma ut och få vara själv, tyst och slippa tänka på en massa saker som har hänt och kommer hända. Att cykla är som terapi, så länge mina ben rör sig i cirkulära rörelser släpper jag allt annat och fokuserar på min andning, underlaget och cykeln under mig.

Jag borde cykla mer, längre och snabbare. Då kommer det bli bättre.

Drömmande

2010-03-05T13:05:00.000+01:00

Sitter hemma, redovisade mitt projektarbete med kraxig och rosslig sjukdoms-hals tidigare i morse. Nu svettas jag av att solen skiner genom mitt fönster på mina 18 kvadrat. Nostalgi-lyssnar på Håkan och drömmer mig tillbaka till en tid då livet var enklare, valen var färre och det kändes bättre.

Helgen blir lång den här gången också, antagligen lång och ofrivilligt ensam på grund av mitt sjukdomstillstånd. Det är synd och rätt ohälsosamt, missar bland annat galej hos Catta och Magnus ikväll.

Öppnade Naiv. Super. precis, hittills är jag inte besviken någonstans på den i alla fall. Jag borde läsa mycket mer som en avslutande parentes.

Måsten

2010-03-02T12:11:00.000+01:00

Måste orka.
Måste orka lite till.
Måste orka.

Måste orka.

Måste orka mycket mer.

Måste orka vara själv.

Måste våga klippa kontakten.

Måste låta det förbli så.

Onsdag är nästa mål, dit ska jag orka.

En kram

2010-02-28T18:24:00.001+01:00

Så vore jag tacksam.

Kommer ni ihåg?

2010-02-26T18:42:00.001+01:00

Det var ett tag sedan jag hatade på Arvikafestivalens virala reklamkampanj som objektifierade, sexualiserade och på många sätt tog ett sjukt grepp på den kvinnliga sexualiteten, kopplad till festival eller ej. Nu har jag ju dödat det inlägget och glömt bort var jag sparade ner min XML-fil som jag tänkte dra upp som något slags arkiv över mitt digitala tyckande. Det där med sjuka grepp på sexualitet är knappast ovanligt i reklamsammanhang. Jag nämnde det lilla urskuldande som man använde sig av för att göra kampanjen mer "jämställd", man letade efter en kille som skulle kunna tänka sig utföra samma sak som tjejen i videon gjorde. Den videon var väl tänkt att släppas rätt snart efter (om dom nu ens var allvarliga i sitt sökande) den första. Precis som jag trodde då så fanns det inga planer eller i alla fall inget som utfördes kring denna biten av kampanjen, vi får inte se någon kille som satsar i cam. Inget som förvånar mig egentligen men det gör mig lika förbannad när jag tänker tillbaka på det. Festvalen anseende har sjunkit väldigt lågt i mina ögon och det spelar ingen roll vad dom lägger upp för bokningar till sommaren för dom kommer ändå inte erhålla mina dineros.

För övrigt så har jag spenderat dagen med Marcus Gärde och teknisk modern typografi, det var guld. Nu hänger jag och bror i korridoren och avspisar lite dist såhär i goda bröders lag. Det vaknas film, mat och vänner, gott så!

CJ

2010-02-22T23:02:00.000+01:00

"Här har du en present, jag känner inte att jag kan bära upp den som du kan."

Tack CJ, du gjorde min dag.

Wolfman up in this joint

2010-02-17T00:30:00.001+01:00

Glider nätet en semi-sen natt och som vanligt så scannar jag av Dn/Svd/dylika sidor för att hålla mig ajour eftersom jag inte längre passar tiderna för rapport på TV. Snubblar över det lulzigaste som jag skådat i hela vargdebatten som är så poppis att tycka en hemsk massa om nu. Okej att den är en dag sen vid detta laget men den är ändå värd att vädras.

Nordanstig ska hållas vargfritt:

"Motionen lämnades in av Sven-Erik Sjölund (S) redan för ett år sedan. Enligt honom ska beslutet

i första hand ses som ett statement och vara ett uttryck för kommunens generella åsikt om

rovdjursstammen.

– Det är en viljeyttring. Vi vill ha en mycket begränsad rovdjursstam i kommunen, säger han.

Det finns inga kända vargrevir i Nordanstig i Hälsinland och man har aldrig haft problem med

vargar som korsat länsgränsen och gjort räder mot boskap i kommunen. Sven-Erik Sjölund tycker,

detta till trots, att beslutet var rätt att ta.

– Ofta är det inte förrän man står inför fullbordat faktum som man inser problematiken. Ett eller flera revir i Nordanstig skulle vara negativt."

Killen har ju helt tappat fattningen och värre röstfiskeri har jag aldrig skådat. Det är helt sanslöst på fler plan än det mest uppenbara, att människan är det översta rovdjuret som har rätten att tillskansa sig de områden hen tycker är passande. Att fösa undan och utrota vilda djur kommer enbart sluta i total katastrof, ekosystem och att ha en naturlig balans i djurlivet är tydligen inget denna killen lärt sig på biologin.

Sven-Erik vill alltså se till att utrota ett problem innan det uppstår alá pre-emptive strike plockat direkt från Mr Buske JR. Tjusigare lösning på det problem som vi anses ha med varg här i Sverige är nog svår att tänka sig. Men galenskaperna är inte slut vid den här biten. Sven går vidare i sitt korståg mot den blodtörstiga vargen på ett sätt som får en att undra om man ska skratta eller gråta:

"Men har inte vargen rätt till sin existens?

– Jo, den har rätt att finnas men inte där det uppstår konfilkt med människor.

Vargen ställer till det för djurhållningen, betesdjursuppfödare och folks

möjligheter att bedriva löshundsjakt.

Hur ska ni kontrollera så att inga vargrevir etableras inom kommunens gränser?

– Det märker man när det händer.

Och vad ska man göra då?

– Om det behövs får man väl ansöka om skyddsjakt."

Vargen har alltså inte rätt till sin exsistens där den kan komma i kontakt med människor, då kan vi ju köra en Skånes Djupark när vi ändå är igång och göra slut på det här problemet en gång för alla. Fast såklart utan att ha övervägt några andra lösningar och framför allt utan att några andra djur eller människor kommit till skada innan man börjar leka vilda västern. Eller är det möjligtvis så att Sven-Erik tycker att i ska bunta ihop all varg utanför Nordanstig och sen låta människor besöka denna fantastiska del av det vilda djurlivet och kunna peka och säga "Där, där är den, den farliga vargen. Den som kommer att ha ihjäl våra barn och boskap!".

För tydligen så är det också en av de stora anledningar till motionens slutsats: Vargen är farlig för barnen. Jag vet inte om man kan framställa sig själv som mer tappad bakom en mjölkpall eller basera sina argument på mer daterad fakta. Det var fruktansvärt längesen någon varg i Sverige attackerade människor. På 1820-talet var det senaste någon dog till följd av en vargattack och den forskning som många hänvisar till är i sin tur baserad på fakta från Ryssland under 1800-talet, det ger en fingervisning om hur sällsynta vargattacker utan provokation är. Framförallt är det så att vid den tiden berodde det på människans påverkan på vargens naturliga revir och byten. Att jaga varg i den skalan idag kommer bara leda till att Sverige skapar sig själv mer "skadad varg".

Den allmänna attityden till att man bara helt automagiskt märker när vargen etablerar sig eller tar sig över kommungränsen är rent löjeväckande och så nonchalant att jag undrar om han är seriös överhuvudtaget. Ska det finnas en tidsgräns för hur länge vargen ska få befinna sig innanför kommungränsen innan den ska skjutas? Ska det radarövervakas dygnet runt för surt förvärvade skattepengar eller hur tänkte sig Sven-Erik att man ska lösa det här med att kontrollera vargförekomsten innanför kommunens gränser?

Jag hatar tonen av att människan ser sig själv som överlägsen för att vi förstår hur en dator fungerar, kan säga internet utan att tänka efter och kan räkna till tusen tyst för oss själva. Vissa saker kan vi inte kontrollera och förr eller senare kommer väl det gå upp för fler människor än vad det gjort idag. Att ett vilt djur som är ett naturligt inslag i vår fauna inte FÅR befinna sig på den geografiska plats som är kommunen Nordanstig är bara så fullkomligt idiotiskt att jag håller på att tappa fattningen helt. Sen får man väl säga att det är ganska så ironiskt att en vargfri kommun har bestämt sig föra att den ska bli ännu mer vargfri.

Och han fortsätter att trampa upp fina spår bortanför Dn

Mission abort och avveckla mänskligheten.

Livspeppen

2010-02-16T00:45:00.000+01:00

Välkommen till mitt nya liv:

Inatt är jag stolt. Stolt över mitt liv och den jag är, jag är stolt över den väg jag väljer att vandra och hur jag väljer att göra det. Oavsett vad som händer kan ingen ta ifrån mig min stolthet. Oavsett hur snårigt det blir kan jag alltid stå upp för mig själv och mina val. Det känns bra.

En fantastisk rubrik

2010-02-11T16:06:00.000+01:00

Sakta men fruktansvärt osäkert hoppas jag på att jag återvänder till en ljusare sida av livet, jag vågar fortfarande inte tänka efter riktigt. Är uppenbart rädd för vad jag kan hitta i mitt huvud om jag tänker efter för noga, därför passar jag mig för att göra det. I alla fall tills vidare.

En tom sida

2010-02-09T01:23:00.000+01:00

Jag tömde det här utrymmet i lördags, om det var ett bra eller dåligt drag det får väl visa sig. Men så dum så att jag inte sparade ner allt dumt jag skrivit här innan jag tog bort är jag inte. Så ett arkiv eller vad man ska kalla det kanske kommer utformas eller så väljer jag att bomba internet och kastar upp alla posterna här igen i kronologisk ordning.. Det kan väl få vilken människa som helst som någon gång läser den här bloggen att ge upp totalt, vilket också har sina för och nackdelar.

Jag får se vad som händer helt enkelt. Just nu vet jag inte så mycket mer än att dagarna följer varandra.